Eleven funkar i en omgivning av andra elever

Från kursen: Lyckas med distansundervisning

Eleven har vant sig vid en omgivning av andra elever. Det är det gemensamma beteendet som hjälper eleven att ta initiativ dagligen.
Köp medlemskap
1992 gick jag gymnasiet på Grännaskolan men bodde i Örserum, sådär en mil utanför Gränna. Så det var Grännabussen 07.25 som gällde. På den här bussen blev vi allt fler och i Gränna lämnade ett litet lämmeltåg bussen upp över torget. In i dörrarna, hitta salen och alla slog sig ner och plockade upp papper och penna. Sedan kom läraren och gjorde samma sak och till slut blev det tyst och undervisningen började. Ungefär 35 minuter efter att bussen hade hämtat upp mig. Dagen rullade på och på något inverterat sätt slutade den och jag åkte hem med samma buss. Andra, kanske till och med mina föräldrar såg nog en ung och lite driftig kille som på egen kraft tog sig igenom ett Naturgymnasium. Som fick studier utfört... ... och... ... allt det där var en illusion. Jag, Mattias, jag tog mig till bussen. Från den minuten så följde jag flocken och gjorde precis som de andra gjorde. Det kanske såg ut som jag tog initiativet och letade upp en penna i ryggsäcken, men det var bara en spegling av att Rebecca gjorde det fem sekunder före mig. Det kanske verkade som att jag slog upp rätt plats i boken och tryggt började läsa. Men det var precis för att Magnus gjorde det framför mig. Faktum är att det enda jag behövde klara av på egen hand var att stå vid buss- hållplatsen på rätt klockslag. Därför brukar jag säga att problemet med distansstudier är att det inte går någon buss dit. I distansstudier som faktiskt blir en form av självstudier så sätts eleven ensam i förarsätet på ett sätt som hen aldrig varit tidigare i livet. Eleven spenderar mer tid för sig själv än med läraren och klasskamraterna. De nya plattformarna, de digitaliserar inte alls de här subtila signalerna som alla runtomkring skickar, som att leta upp en penna nu. Vi tycker att vi har utbildat våra elever att stå på egna ben, men det har vi nödvändigtvis inte gjort. Det ser ut så, men det är en illusion. Vi har utbildat våra elever att klara sig i en omgivning av andra elever. Väldigt många elever är helt beroende av de signalsystem som blir när hen ser vad andra gör, när de gör det och hur. Därför misslyckas också många elever i distans. De har delegerat delar av sin initiativförmåga till omgivningen och mycket väl utan att själv inse det. Det jag har sett är ofta en överraskning för eleven sjäv som misslyckas. Eleven kan vara studiebegåvad och älska ämnet, gilla läraren, gilla skolan, tycka om klasskamraterna och till och med tycka att lärplattformen är dräglig. Och ändå blir det som behöver bli gjort inte slutfört. Jag sätter därför som min uppgift som lärare att mildra effekten av att förlora alla de här dolda stödsystemen. Det gör jag genom att bygga upp nya kanske minst lika dolda stöd.

Så tycker våra medlemmar

Läs alla omdömen om Akademi